För några år sedan förfasade vi oss (=några av oss) över bilder från Kina på folkmassor, där folk gick på stan med datagenererade ramar runt ansiktena. De på så sätt porträtterade personerna var utsatta för statens kontroll. Varje avvikande handling eller beteende kunde registreras tillsammans med personens identitet via matchning mot passfoton och andra bilder. Om man inte gjort något olagligt, men betett sej ”onormalt” kunde man ändå på så sätt utestängas från olika statliga funktioner och tillträden i det kinesiska samhället, ”för säkerhets skull”. Det handlade om ansiktsigenkänning, ett nydanande storebrorsverktyg, som introducerats sedan internet har blivit vederbörligen nästintill totalkontrollerat. Med detta kan alltså hågade myndigheter ha koll på sina medborgare på stan också, i valfria utemiljöer.

Nu har vår regering bestämt sej för att man vill ta över detta den kinesiska statens favoritverktyg. På känt manér hävdar man att det bara ska användas i yttersta undantagfall, när man jagar mycket farliga brottslingar, och med domstolsbeslut före, utom när det är bråttom, något som polisen själv betämmer. Ett historiskt studium av andra tvångsmedels öden visar att det finns ett mönster här. Det kallas för ändamålsglidning. Med tiden ändras reglerna för tvångsmedelen, så att de får användas för allt mindre brott och i allt fler situationer. Många landar i att de får användas för ospecificerat ”förebyggande av brott”, enligt så kallad preventiv lagstiftning. Och under tiden byter de namn, övervakningskameror blev trygghetskameror, visitationszoner blev säkerhetszoner, Vi får se vad ansiktsigenkänningen kommer att kallas, när (om?) den röstats igenom av de stora partierna, vilket oftast sker. Justitieminister Strömmer menade i radio nyss att metoden är bra för att ”skydda brottsoffer”. Kan det nya namnet bli skyddsfotografering kanske?

Inför de knepigaste restriktionerna för det grundlagsskyddade privatlivet brukar man också tajma presentationen till perioder då folk har annat för sej än att bevaka sina mänskliga rättigheter. Som inför semestern eller – särskilt populärt – strax före jul. Så när vi nu pysslar  inför julen, tas ännu ett steg i vad som ser ut som en kamp om att vara det mest övervakade samhället. Om Kina kan så kan ”vi”. Eller? Dags att stanna upp och se över den framväxande övevakningsstatens samlade konsekvenser för privatliv, experimentell kreativitet och ömsedidig tillit mellan makthavare och medborgare, något som lagrådet med flera också talat om.

Här är lagrådsremissen med förslaget.