Mycken lagstiftning som provocerar människors integritet har producerats och produceras i Sverige och EU på senare tid. Det mest anmärkningsvärda och därtill medialt nedtystade är nog hur Sveriges regering och riksdag utmärkt sej genom att två gånger strunta i EU-domstolens ogiltigförklarande av påbud att alla medborgares aktiviteter på nätet och i telefonen ska registreras för att kunna användas av brottsbekämpande myndigheter, utan krav på misstanke om brott, till exempel i förebyggande syfte.
Här är lite grundfakta att ha med sej i frågan:
I efterdyningarna av ett attentat i Londons tunnelbana 2005 lobbade dåvarande justitieministern Tomas Bodström m.fl. för att EU skulle anta ett direktiv som påbjöd att alla länder ska ha lagar som tvingar telekombolag och internetleverantörer att lagra detaljerade uppgifter om alla sina kunders kommunikation. Detta för att brottsbekämpande myndigheter skulle ha tillgång till dem.
Direktivet snabbehandlades med en tveksam metod och trädde i kraft innan jul 2005, varefter alla dåvarande 27 (nu 27 andra) medlemsländer införde de efterfrågade lagarna, Sverige dock först 2012, efter viss tvekan och böter till EU-Kommissionen.
Under tiden, 2009, hade EU genomfört Lissabonfördraget, i vilket en stadga för mänskliga rättigheter ingick, med bl.a. rätt till privatliv och skyddade personuppgifter – en nyhet för EU-strukturen, som tidigare i huvudsak främjat kommersiella rättigheter (“de fyra friheterna”). Refererande till denna nya stadga ogiltigförklarade det högsta organet EU-domstolen Datalagringsdirektivet i april 2014, som ett “synnerligen allvarligt” ingrepp i de grundläggande rättigheterna till privatliv och skydd för personuppgifter, samt nämnde att det hotar yttrandefriheten. Kvar stod medlemsländerna med sina införda datalagringslagar. De flesta länderna satte igång att ändra eller avskaffa dessa lagar, Sveriges regering tillsatte direkt en enmansutredning med uppgift att dels analysera konsekvenserna för det svenska införandet, dels föreslå de ändringar som han finner lämpliga för att stärka skyddet för den personliga integriteten. Redan i juni 2014 levererade han ett delbesked om analysen : att “det svenska regelverket om lagring och utlämnande av uppgifter ryms inom de ramar som ställs upp av unions- och europarättens allmänna grunder ..” och tyckte att vi kunde fortsätta, trots att Sverige till och med hade gått längre än vad direktivet krävde. I direktivet påbjuds registrering av när, varifrån och till vem vi ringer, mailar och messar. I den svenska tillämpningen registrerades också var vi är när vi slutar ringa och när vi misslyckas med att komma fram. Utredaren skrev: “Det förefaller inte heller som en rimlig tolkning att EU-domstolen på ett så ingripande sätt skulle ha haft för avsikt att beröva de brottsbekämpande myndigheterna möjligheten till en effektiv brottsbekämpning”. Dock spekulerade han kring om att “det finns skäl att närmare överväga om lagringsskyldighetens omfattning … bör begränsas i något avseende.” Något som skulle behandlas i särskild ordning senast 1 oktober tiillsammans med konkreta författningsförslag. Några sådana förslag levererades inte då och det satte inga spår i lagstiftningen. Däremot tillsattes en ny utredning 1 oktober 2014 för att utreda detta med samma utredare och därtill att undersöka att ge större befogenheter för Säpo att inhämta uppgifter. Efter ett 350-sidigt resonerande (utredningen Datalagring och integritet) kom man fram till att i stort ingenting behövde ändras, vilket redovisades i mars 2015.
Denna det politiska etablissemangets lomhördhet för EU-domstolen reagerade två telekombolag på, Tele2 och Bahnhof, och Tele2 överklagade tillämpningen av det underkända direktivet. Man hänvisade till sina kunders integritet. Enligt praxis skickade kammarrätten Tele2:s ärende till EU-domstolen för besked och i konsekvens med ogiltigförklarandet av direktivet kom en dom 21 dec 2016 som underkände den svenska tillämpningen. Massdatalagringen av allas kommunikationer var fortfarande enligt EU-domstolen “ett långtgående ingrepp i grundläggande rättigheter” och “synnerligen allvarligt”.
För andra gången tillsattes nu , 16 feb 2017, en expert för att granska vad som skulle göras med anledning av EU-domstolens försvar för mänskliga rättigheter via underkännandet. (Utredningen om datalagring och EU-rätten) Han skulle dels “se över bestämmelserna om skyldighet att lagra uppgifter… och de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till sådana uppgifter”, dels “se över rättssäkerhetsgarantierna och mekanismerna som ska skydda den personliga integriteten.., vilket redovisas i ett senare betänkande”. I oktober 2017 överlämnades ett delbetänkande, (Datatalagring – Brottsbekämpning och integritet). Ett ledande grepp var en omdefiniering av mänskliga rättigheter till att handla om att skydda folks “integritet mot intrång som begås av andra enskilda”. Man föreslog några smärre steg tillbaka, som att inte registrera samtal mellan fasta telefoner, och införa åklagarbeslut inför uthämtande i underrättelseverksamhet, men hävdar att massdatalagringen kan fortsätta som förut i övrigt. Till exempel ansågs det “långsökt med en modell där exempelvis vissa telefonnummer på förhand skulle undantas från ett lagringskrav som i övrigt gäller generellt” det vill säga hos yrkesutövare med tystnadsplikt. “Även advokater, läkare och präster kan misstänkas för brott.” Att EU-domstolen fortfarande förklarar den generella lagringen olaglig till förmån för riktad lagring vid behov avfärdas som en icke giltig del av domen. Ikraftträdande skulle ske 1 dec 2018, detta trots att utredaren enligt dokumentet skulle fortsätta med att “se över rättssäkerhetsgarantierna”, som skulle redovisats i aug 2018 ,ett arbete som uteblivit. Enligt en källa på Justitiedepartementet ersattes utredningens fortsättning av “en intern studie inom polisen”.
I juni 2019 antog riksdagen på sista dagen inför sommaruppehållet (en vanlig metod för att söka osynliggöra beslut) ett betänkande utifrån ovan nämnda förslag, efter en debatt där majoriteten ville ha ännu mer och lättare tillgänglig datalagring, och det framkom tydligt att man uppfattade Europas högsta beslutande organs vaktslående om mänskliga rättigheter som ett problem. Nu gäller massdatalagringen i svensk lag igen från oktober 2019. Medvetna om att EU-domstolen fortfarande motsätter sej generell massövervakning tillsattes en utredning 2021, Datalagring och åtkomst till elektronisk information (SOU 2023:22) som presenterades 2023. I början på 2024 är den på remiss. Eftersom EU-domstolen i olika beslut på senare tid godkänt olika former av begränsad massdatalagring, säker denna utredning exploatera alla dessa möjligheter, något som har beräknats till att en övervakning av 70% av svenskarna skulle vara möjlig.
I riksdagen är det (v) och några personer från olika andra partier som uttryckt sej för integritet på ett tydligt sätt, (mp var emot när man tidigare inte var i regering), men mycket tyder på att önskan om massövervakning av svenskar (och européer i stort) kommer “uppifrån” partiledningar, och att uppta en generell diskussion om kontrollsamhället med “fotfolket” i riksdagen är värdefullt. Kontakta dem gärna! Datalagringen är inte det enda som hotar integriteten. Ett stort antal tveksamma lagar har införts och är på gång, som tillåter övervakning av personer och organisationer som inte är misstänkta för något brott. Möjligheten att plantera statliga trojanvirus i folks datorer för att se allt som pågår där är ett av de senaste, som införts under namnet hemlig dataavläsning.
Sedan länge har vi FRA:s superdator, som avlyssnar all telefon- och internettrafik “som passerar landets gränser” (t.ex. till USA/Google, Microsoft eller Irland /Facebook ) på jakt efter markerade ord och uttryck och ett annat inslag för att täppa till kvarvarande luckor i det totalövervakade samhället är kravet på registrering av alla kontantkort till telefoner. (“Myndigheterna går miste om viktig information”). 2024 väntar “den slutliga lösningen” (kanske), Chat Control, där all privat kommunikation scannas av AI-robotar, som skickar misstänkligheter till en ny EU-organisation för internetcencur.
Här följer lite mer material att utgå ifrån för den som vill titta lite närmare på vad som hänt med massdatalagringen.
Utdrag ur EU-domen om skälen för ogiltigförklarandet. – “därför är direktivet ogiltigt”
Utdrag ur EU-domen om proportionalitetsbedömningen. – “detta saknas i direktivet”
Post- och Telestyrelsens inledande rättsanalys – “detta duger inte!”
Tele2 -Överklagande till Kammarrätten 27 okt 2014 – som fick ärendet till EU-domstolen
En riktigt intressant redovisning av vad som hänt bakom kulisserna tog Uppdrag Granskning fram 2013 efter att ha tagit del av material som avslöjats av Edward Snowden. Här finns ingen lagstiftning till stöd, här avslöjas internationella hemliga strukturer med stort inflytande.
…………………………………………………………………………………………………..