Nu väntar vår bästa arena i juni, EU-parlamentsvalet!  Från EU kommer ju beslut i många av våra kärnfrågor, nu jobbar vi t. ex. mot massövervakningsförslaget Chat Control, läs nedan. Bidra gärna –  Är du ny medlem – gå till  medlemssidan här och logga in med lösenordet som du hittar i ditt välkomstmail. Annars kan du få det hos stockholmsregionen@piratpartiet.se  Vill du bli medlem,  klicka “Bli pirat” till höger. Eller vill du “bara” hjälpa till (toppen!). Gå till “Att göra”.

Finns det någon gräns?

Finns det någon gräns för hur mycket nya tvångsmedel och andra repressiva åtgärder som regeringen inför och vill införa – med stöd av oppositionen – eftersom “det är väldigt efterfrågat från de brottsbekämpande myndigheterna”?  (Morgan Johansson)  Mycket vill ha mer och frågan är vad man ska kalla ett samhälle där dessa myndigheter öser på med önskemål som strider mot grundlagens skrivningar om rätt till bland annat privatliv och yttrandefrihet, varav nästan allt man begär infrias.

Anledningen är som alltid den ökande ondskan i samhället, uttryckt på olika sätt i olika tider. Terrorism, trafficking, barnpornografi, organiserad brottslighet, de kriminella gängen, med mera paraderar som orsaker i olika lägen. Problemet är bara att i stort sett allt man vill införa gäller mot alla, ofta med rätt för någon outtalad instans att “anta” vilka som kan komma att begå olämpliga eller brottsliga gärningar. Vid misstanke riskerar dessutom hela deras nätverk, inklusive släkt och vänner, att drabbas eftersom den misstänkte “kan antas” vistas hos någon av dem.

I det senaste förslaget buntar man nu ihop en förstärkt knivlag (man får alltså inte medföra ett sådant verktyg från punkt A till B) med kravet på att registrera alla kontantkort till telefoner. En snygg association mellan knivfighters och folk som använder kontantkort för tillfälliga ändamål och inte vill köpa abonnemang? Ett suspekt beteende…

Nyligen inleddes en utredning om att de brottsbekämpande myndigheterna ska få bruka våld för att bli insläppta i folks mobiltelefoner. (2021/22:119 “Modernare regler för användningen av tvångsmedel”). Inrikes- och justitieminister Morgan Johansson har berättat att han sett framför sig hur man med våld avläser folks fingeravtryck (biometrisk autentisering). Som det står i lagförslaget: “Om han eller hon vägrar ska en polisman få genomföra autentiseringen”. För mobiler med lösenord sägs ingenting just nu, men tydligen känner man sig säker på att knäcka sådana. I sammanhanget kan nämnas att det finns en rättsstatsprincip som går ut på att man inte ska behöva vittna mot sig själv.

Sedan inväntar vi förstås visitationszonerna, det vill säga polisens möjlighet att stoppa och kroppsvisitera folk inom vissa utvalda områden, utan misstanke. (Regeringsformen 2 kap 6  “Var och en är dessutom skyddad mot kroppsvisitation”).

Och så rullar det på.

Ett genomgående mönster i förfarandet är att man går fram “lite i taget” för att lättare få igenom saker. Det är vanligt med utredningar som “ligger före sin tid” och sedan bordläggs under några år tills man tror sig kunna få igenom förslagen. När de införs är lagarna först “på försök”, innan de permanentas. Därefter ändras lagarna succesivt till att gälla fler myndigheter, först polisen, sedan SÄPO, osv. De nya förslagen innefattar även brott med allt lägre straffpåföljd. Till en början för brott med straff på fyra eller två års fängelse, sedan för allt mindre brott. En vanlig variant är att tvångsåtgärderna gäller för misstanke eller underrättelseverksamhet angående brott med “minst två års fängelse, utom för särskilt allvarliga brott inom säkerhetspolisens område”. Varför har dessa allvarliga brott inte högre straff från början, kan man undra? Om man inför visitationszoner på vissa platser och de som känner sig bevakade flyttar sina göranden någon annanstans kan man ju gissa vad som händer…

Ett samhälle som byggs på alltmer kontroll och övervakning av medborgarna, kallat för trygghetsskapande, blir till sist outhärdligt och odemokratiskt med stagnerad utveckling till följd. Folk som sticker ut och tänker framåt skräms eller uttröttas till självcensur, andra inser att det inte ens är värt att försöka. Tilliten mellan medborgare och offentlighet urholkas medan misstro sprids medborgarna emellan, inte minst när vi uppmanas att ange varandra, vilket även skett nu på senare tid.

Det måste finnas gränser för kontroll- och övervakningssamhället, har det redan gått för långt för att vända?

Piratpartiet ger inte upp, vi verkar för ett samhälle som utvecklar tillit och sammanhållning, och en plats i debatten för det perspektivet.

Kommentarer

Inga kommentarer.