På informationssajter, som hitta.se, merinfo och ratsit, lämnas personlig och integritetskränkande information ut till allmänheten om enskilda personer. Uppgifter om personens ålder, bostadens yta och antal rum, våningsplan och läge i huset lämnas ut till allmän beskådan. Det är information som myndigheter samlat in om undersåtarna utan dessas tillstånd eller information om vad som sker.  En allvarlig risk med detta är också att kriminella lätt kan få all information de behöver för att genomföra inbrott och lurendrejeri mot enskilda. Företeelsen ”Utgivningsbevis för databaser för viss informationsöverföring” som denna information grundas i borde avskaffas då sådan informationsspridning är kränkande för den enskilde. Reglerna om utgivningsbevis som enligt Yttrandefrihetsgrundlagen, 1. Kapitlet, 5§ gäller vissa program och tekniska upptagningar bör upphävas för att garantera den enskildes integritet.

Detaljerad information om de enskildas liv finns således samlad hos myndigheterna.  Att sådan information samlas in av myndigheterna borde överhuvudtaget inte få förekomma, då det inte finns någon seriös anledning till att dessa data hämtas in. Till detta kommer sedan önskan att, utan juridisk kontroll, få samla in ytterligare information genom övervakningskameror, telefonavlyssning och övervakning av datatrafik. Sådan information borde inte få samlas in utan att en utomstående institution, myndighet eller domstol, har fått godkänna detta. Gärna borde också den information som insamlats på detta sätt samlas i en fristående myndighet, som sedan lämnar ut insamlad information till polis eller annan myndighet på förfrågan från denna med en saklig motivering och juridisk prövning.

Då offentlighetsprincipen är viktig för demokratin, som ett verktyg för att kunna granska makten, står vi inför ett dilemma där vi dels vill värna om detta verktyg och dels vill vi skydda den svenska befolkningen från missbruk av den insamlade informationen. Genom att förbjuda nyttjande av informationen i ekonomiskt vinstsyfte, såsom affärsverksamhet, kan båda målen uppnås och vidare ska myndighetspersoners slagningar i register förbjudas om det inte finns ett juridiskt skäl. Vi vill dessutom förhindra att data kan sammanfogas till en gemensam databas, då detta gör informationen mer detaljerad än den behöver vara och kränker då individens integritet.

För några år sedan var jag på en guidad visning på Armémuseum, där guiden berättade om hur fältlägren under 30-åriga kriget var uppställda. Alla läger var symmetriska och kompanierna placerade utifrån ett fastställt schema. Om någon kom till vaktposten och frågade var en viss officer stod att finna, så kunde denne exakt peka ut var det kompaniet låg och hur man hittade till vederbörandes tält. När man sedan under 1600-talet byggde ut städer och grundlade nya, så följde man mönstret från fältlägren. Gatorna fick namn och husen numrerades – husen numrerades – inte portarna. Det ansågs vara ett alltför djupt ingrepp i den enskildes integritet att registrera exakt var personen bodde, så man fick söka upp huset och där fråga sig fram. Ergo: dagens stat har större kontroll över och information om undersåtarna än det karolinska enväldet ens strävade efter.

 

Mats Philipson

Ordförande för Piratpartiet i Stockholm Stad