Överväldigade av den upplevda ondskan på internet är Europas makthavare fast beslutna att hålla koll på allt som utspelar sej där, inklusive alla datorer och telefoner hos privatpersoner och företag som är uppkopplade. Detta inklusive 500 miljoner personers privata utbyten över nätet. EU-kommissionen och staterna spottar ur sej förslag på löpande band. Nu samlar man ihop sej till ”den slutgiltiga lösningen”. Nyligen diskuterade ministerrådet en föreslagen expertgrupp benämnd ”High-Level Expert Group on access to data for effective law enforcement” som ska finna en generell lösning mot att folk ”are going dark” , dvs försöker upprätthålla en privat kommunikation, något man i sammanhanget kallar ”data” man vill ha generell tillgång till.

EU:s egen domstol har läst EU-stadgan om mänskliga rättigheter och söker därför hålla tillbaks strävandena med domar som förbjuder massövervakning av hela befolkningar. Detta hindrar dock inte övervakningsentusiasterna att fortsätta. I stället omdefinierar man mänskilga rättigheter och kallar det för att slippa bovar av olika slag. Ovetande eller struntande i att de mänskliga rättigheterna handlar om – och endast om – relationen mellan stat och medborgare. De bygger på insikter från historien, främst från tiden runt andra världskriget, att makthavare faktiskt kan agera mot medborgarnas intressen av frihet, integritet, rörelsefrihet, rätt att kommunicera med andra utan snokande av myndigheter, rätt att gå samman på olika sätt och bedriva kritisk verksamhet gentemot dem som har makten. Det finns en insikt om att makt kan korrumpera, som också visar sej i regler att man bara kan sitta en begränsad tid på höga poster, som t.ex. USA:s presidentskap. Att reglerna behövs visas av hur makthavare i många andra länder gärna lägger fram förslag om att förlänga sina mandatperioder, och till och med lyckas med det.

EU-ländernas regeringar och EU-kommissionen verkar i motsats till EU-domstolen inte se dessa problem, som också påpekas av en del konstitutionsdomstolar och det svenska lagrådet. Konkreta förslag som väntar på beslut är nu till exempel EU-förslaget Chat Control, med obligatoriskt scannande av allt privat material, all kommunikation och lagrade filer, och det svenska förslaget om ”förebyggande” avlyssning, buggning mm av icke misstänkta, något som hittills krävt någon form av relation till misstänkta.

Det känns lite märkligt att som ett parti som från början ansågs främja brottslighet när vi försvarade den kreativa delarkulturen på nätet ha hamnat på samma sida som mäktiga juridiska instanser i försvar av grundlagsreglerade mänskliga rättigheter gentemot paranoida och måhända maktsugna makthavare.