”Rädslan är en dålig rådgivare” är titeln på en mycket läsvärd artikel av Anne Ramberg, generalsekreteraren i Sveriges Advokatsamfund, och kan läsas i sin helhet här. Artikeln handlar om antiterrorlagarnas hot mot vår demokrati och inleds med:

“Terrorattacken i Paris ledde till precis det som terrorismen syftar till. Nämligen, att sätta skräck i befolkningen.”

Anne Ramberg påpekar FN:s säkerhetsrådets misslyckande att skapa fred och kritiserar dess koncentration på att stifta lagar på terrorområdet med breda omfattningar och utan klara definitioner. Hon nämner bl.a. resolution nr 2178:

“Denna [resolution] omfattar all terrorism, inte bara internationell sådan. Resolutionen ålägger alla stater långtgående legala förpliktelser, utan något som helst försök att definiera eller avgränsa kriterierna för vad som skall krävas för att någon ska kunna betraktas som terrorist i det enskilda landet. Detta innebär risk att stater kommer att tillämpa resolutionen mycket brett för specifika politiska syften, till exempel som ett led i förtryck av oliktänkande. Frihetsrörelser eller urbefolkningar, som med fredliga medel vill uppnå frihet, kan lätt bli att betrakta som terrorister med stöd av FN-resolutionen.”

Generalsekreteraren förklarar vikten av att uppnå balans mellan skyddsåtgärder och grundläggande medborgerliga rättigheter och upprepar experternas återkommande varningar om den motsatta effekten av antiterroristlagar. Hon kritiserar också förslaget om så kallad “hemlig dataavläsning” som lades fram redan 2005 och blivit starkt kritiserat av både Advokatsamfundet och Datainspektionen, men fortfarande ligger på förslagsbordet:
“Hemlig dataavläsning är ett helt nytt hemligt tvångsmedel. Det innebär att brottsutredande myndigheter i hemlighet ska få hacka sig in och plantera programvara…för dataavläsning i en telefon eller på en plats som annars särskilt skyddas mot intrång, till exempel en bostad. …. Programvara för avläsning via nät kan komma att installeras i hemlighet i en eller flera servrar hos bland annat företag som Volvo, SKF eller Saab, om blott det finns särskild anledning att anta att en misstänkt har använt sig av eller kommer att använda sig av dem. De risker som detta för med sig borde rimligen göra näringslivet, medieföretag och politiska organisationer aningen ängsliga, för att inte säga bestörta.”
Artikelförfattaren ger oss råd om vad vi bör göra som land och samhälle för att motarbeta terrorism:
“Samhället måste på allvar adressera det våld och det utbredda ”gruppmissnöje” som vi ser i Göteborgs, Stockholms och Malmös utkanter. … . Samhället måste samtidigt garantera att staten inte gör sig skyldig till övergrepp. Rättssäkerheten måste värnas för alla grupper. Diskrimineringen måste identifieras och utrotas. En ökad access to justice måste komma till stånd. Och sist men inte minst, moderata islamiska teologer måste argumentera för icke-våld, för att kunna komma till rätta med legitima politiska klagomål.” Anne Ramberg avslutar med en uppmaning till regeringen och riksdagen:
“Besinna er och låt er inte missledas av högljudd retorik. Ta ansvar för vår demokrati och vårt öppna samhälle. Låt inte rädslan bli er rådgivare.”