Hej, på pp Stockholms stads hemsida kan du se artiklar och andra texter från pp:s försök att komma in i kommunen.

Fakta kring datalagringen

Här är lite grundfakta att ha med sej när man lobbar, skriver insändare och pratar med sina vänner

I efterdyningarna av ett attentat i Londons tunnelbana 2005 lobbade Tomas Bodström m.fl. för att EU skulle anta ett direktiv som påbjöd att alla länder ska ha lagar som tvingar telekombolag och internetleverantörer att lagra detaljerade uppgifter om alla sina kunders kommunikation.  Detta för att “brottsbekämpande myndigheter”  skulle ha tillgång till dem.

Direktivet snabbehandlades och trädde i kraft innan jul 2005, varefter alla 27 (nu 28) medlemsländer införde de efterfrågade lagarna.

2009 antog EU Lissabonfördraget, i vilket en stadga för mänskliga rättigheter ingick, med bl.a. rätt till privatliv – en nyhet för EU-strukturen.  Refererande till denna stadga ogiltigförklarade det högsta organet EU-domstolen Datalagringsdirektivet 2014, som ett “synnerligen allvarligt” ingrepp i de grundläggande rättigheterna till privatliv och skydd för personuppgifter, samt att det hotar yttrandefriheten. Kvar stod medlemsländerna med sina införda datalagringslagar.  De flesta länderna satte igång att ändra eller avskaffa dessa lagar, men Sveriges regering tillsatte en snabb enmansutredning, som tyckte att vi kunde fortsätta, trots att Sverige har gått längre än vad direktivet krävde.  I direktivet påbjuds registrering av när, varifrån och till vem vi ringer, mailar och messar eller skypar. Till det registreras i Sverige också var vi är när vi slutar ringa och när vi misslyckas med att komma fram.

Denna det politiska etablissemangets nonchalans av EU-domstolen reagerade två telekombolag på, Tele2 och Bahnhof, som jobbar för sina kunders integritet, och överklagade den svenska tillämpningen av det underkända direktivet. Enligt praxis såg sej kammarrätten nödsakad att skicka Tele2:s ärende till EU-domstolen för besked och mycket riktigt kom en dom 2016 som underkände den svenska tillämpningen. Massdatalagringen av allas kommunikationer var fortfarande enligt EU-domstolen “ett långtgående ingrepp i grundläggande rättigheter”  och “synnerligen allvarligt”. Den svenska lagstiftningen underkändes.

För andra gången tillsattes nu en expert för att granska vad som skulle göras med anledning av EU-domstolens glädjande försvar för mänskliga rättigheter.  I oktober 2017 överlämnades ett delbetänkande, som föreslår några smärre steg tillbaka, som att inte registrera samtal mellan fasta telefoner, men hävdar på nytt att massdatalagringen kan fortsätta i övrigt!  Utredaren fortsätter nu med att “se över rättssäkerhetsgarantierna”, alltmedan alla våra telesamtal och nätuppkopplingar registreras, som om inget hänt.

I riksdagen är det (v) och spridda personer från olika andra partier  som uttryckt sej för integritet på ett tydligt sätt, (mp begränsas av regeringssamarbetet),  men mycket tyder på att önskan om massövervakning av svenskar (och européer i stort) kommer “uppifrån”  och att uppta en generell diskussion om kontrollsamhället med “fotfolket”  i riksdagen är värdefullt. Kontakta dem gärna!  Datalagringen är inte det enda som hotar integriteten.  Ett stort antal tveksamma lagar har införts och är på gång,  som tillåter övervakning av personer och organisationer som inte är misstänkta för något brott. Statliga trojaner är det senaste, som är på gång, under namnet hemlig dataavläsning.

Här följer lite material att utgå ifrån för den som vill titta lite närmare på vad som hänt.

Utdrag ur EU-domen om skälen för ogiltigförklarandet.   – därför är direktivet ogiltigt

Utdrag ur EU-domen om proportionalitetsbedömningen.    – detta saknas i direktivet

Post- och Telestyrelsens inledande rättsanalys   –  detta duger inte!

Tele2 -Överklagande till Kammarrätten 27 okt 2014   – som fick ärendet till EU-domstolen

…………………………………………………………………………………………………..